BENGT AMUNDIN / ... En kort biografi

Uppväxtåren i Göteborg gav starka intryck av mörka små sjöar och bergknallar inåt land, av älven och hamnen med sina stora båtar, som sakta gled förbi, och av utfärder till öarna ute i havsbandet, där drivor av rödbrun tång doftade i remsor av vit sand. Skönt slipade stenar och lustigt formade drivvedsstycken rasslade i strandkanten.
Men inte minst besöken på det stora Konstmuséet.

Efter skoltiden blev det tal om att skaffa sig ett yrke. Då jag var utpräglat praktiskt lagd och tidigt sysslat med att snida skålar och smycken i trä, blev det helt naturligt att 1934 söka in till vad som då kallades Slöjdföreningens skola i Göteborg. Mina lärare där blev arkitekten Sigfrid Eriksson, skulptören Johan Björk och träsnidaren Richter, vilka alla tre försynt lät mig få insikt i att komponera och bearbeta trä och lera samt söka mig fram till vad som är form och volym. Efter dessa år kunde jag kalla mig bildhuggare.

Det sista året på skolan var det också arbete efter levande modell och jag gjorde då en studie av en liggande manlig modell, som lyckades bra. Tillsammans med denna figur och med ett porträtt av min mor sökte jag in till Konstakademin i Stockholm. Jag blev antagen och började där 1938. Fram till 1942 hade jag professor Nils Sjögren som lärare som lade stor vikt vid en rörelses balans, rytm och inre arkitektur.

Professor Erik Grate var min lärare de två sista åren på Konsthögskolan. Hans något stela figurala skulpturer intresserade mig inte nämnvärt; däremot flera av hans abstrakta och andra lekfullt komponerade nonfigurativa arbeten.

Mina första skulpturer på offentlig plats blev utförda figuralt föreställande. Den första 1946, en berättande komposition om tobak placerades framför Tobaksmonopolets entré i Nässjö. I en tävling om en skulptur i Borås vann jag med en triangelkomposition med lekande barn, där figurerna utfördes som om barnen själva varit med om tillkomsten. Skulpturen placerades 1949 utanför gymnastiksalen i Trandared, Borås.

Under 1950-talet sökte jag i abstrakta skisser i olika material finna ett formspråk för ogripbara företeelser som ändå kan förnimmas och upplevas som konkret närvarande verklighet. Då tillkom "Rymdspira", "Två volymers möte", "Till en dront" och "Förvandlad fågel".

Andra skisser under denna period kom senare till utförande i stort format: "Rymdvolym" i Åkersberga centrum, "Daphnes förvandling" i vit glasfiberarmerad plast till Hägernäs centrum och "Kosmiskt Rum" i brons till H-55-utställningen i Helsingborg.

Efter en tävling 1960 erhöll jag uppdraget att utföra en skulptur framför biblioteket i Eskilstuna. Jag kallade förslaget "Text och tecken". Texten var ett kiltecken som stor bokstav som tillsammans med en rad mindre figurationer uppsattes i brons på ena sidan av entrétrappan. Tecknet blev utfört som en autograf med geometriskt svängda formationer ur vilka vatten i bågar strålar ut åt alla håll för att fungera som en fontän på den öppna platsen framför biblioteket.

Bengt Amundin